Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

Mätningar

Hej!

Igår på föreläsningen hade Susanne med sig en våg som hon använder sig av i sitt arbete som kostrådgivare; en våg som mäter fett- och muskelprocent samt dess fördelning över kroppen. Den provade jag att använda och fick med mig en lapp hem med alla siffrorna. Min plan nu är att försöka förbättra de siffrorna genom min träning och kosthållning, och sedan återkomma och prova vågen igen i höst. Jag tänker hålla lite på siffrorna så länge och publicerar båda gångernas resultat efter att den andra mätningen är gjord så de kommer komma upp här i bloggen någon gång i höst.

– Freja

Annonser

Read Full Post »

Hej!

Jag var som sagt på en föreläsning igår som hölls av Susanne Dalsätt och Miranda Kvist. När jag kom dit var jag lite nervös (fråga mig inte varför, det var inte som att jag skulle upp och prata) men jag kände ingen och är inte van att gå på sådana tillställningar ensam. Föreläsningen ägde rum på Alewalds på Kungsgatan och höll på mellan 19.00 – ca 20.30.

Jag hittade föreläsningen på Maratonbloggen, som jag sedan några veckor tillbaka följer dagligen. Jag valde att gå på föreläsningen just för att jag tror det är otroligt nyttigt att höra andras historier och bli inspirerad av dem och också att ta del av alla tips man kan få.

Susanne och Miranda berättade båda om sin träningshistoria och vägen till där de är nu. Susanne var en soffpotatis som blev tillsagt av läkare att hon måste komma i bättre form för att på så sätt förbättra sin hälsa. Efter några misslyckade diet- och träningsförsök anmälde hon sig till Stockholm Maraton och bestämde sig för att följa ett träningsprogram som lovade att hon skulle kunna genomföra ett maraton 27 veckor senare. 27 veckor senare stod hon på startlinjen till Stockholm maraton och knappt 4 timmar senare passerade hon mållinjen.

Miranda hade å andra sidan tränat hela sitt liv men hade ett uppehåll några år efter att ha övertränat sig. För något år sedan hittade hon helt plötsligt löpglädjen igen och sprang i år SM på 100 km. När jag hörde det blev jag otroligt imponerad; så långt trodde jag det var omöjligt att springa. Jag trodde inte kroppen klarade av sådana sträckor men det var roligt att höra att man klarar av mer än vad man kanske tror.

Jag blev otroligt imponerad av dem båda, på olika sätt. Susanne hade börjat från noll och tränat upp sig till ett maraton på 27 veckor och under denna tiden gått från tjejen som alltid hatat idrotten i skolan till att finna löpglädjen. Att bara bestämma sig så där och köra fullt ut är otroligt imponerande. Hon berättade att hon endast missade ett pass på hela 27 veckors-programmet. För detta tror jag att det krävs mycket självdisciplin, åtminstone tills det att man finner glädjen i träningen och gör det mer för att man vill och mindre för att man måste. Jag kunde känna igen mig i det hon pratade om eftersom jag också var den som inte tyckte om idrotten i skolan, fram till 9an. Då riskerade jag att få G i idrott för att jag inte ansträngde mig på lektionerna och jag, som satsade på alla MVG vägrade att ta ett G i idrott. Jag skulle minst ha VG. Då började jag anstränga mig mer på lektionerna och mot slutet även träna mer utanför skolan. Jag anmälde mig till Tjejmilen, för att få motivation, och sprang hela sommaren. För mig var det ungefär lika stort att springa en mil som jag antar att det var för Susanne att springa ett maraton; jag som aldrig i mitt liv hade sprungit en mil, som när jag började 3 månader innan loppet knappt kom runt 2 km och som än idag bara har sprungit milen två gånger i mitt liv; Tjejmilen 2009 och Tjejmilen 2010. På så sätt kände jag igen mig mer i det som Susanne pratade om, även om jag önskade att jag var som Miranda som spontant ger sig ut och springer några mil. Susannes motto ”ingenting är omöjligt” ska jag försöka ta med mig på vägen mot Barcelona och jag kan tänka mig att det kommer behövas när det börjar kännas svårt och jobbigt. Hon är ett levande bevis på just detta och det gör det lättare för mig att tro på det.

Det som jag tog med mig mycket från Miranda var att hon sa att hon var en väldigt social löpare som alltid vill springa med andra, någonting som jag tror kan passa mig också eftersom man då kan peppa varandra. Jag hittade en klubb som heter Running Sweden som anordnar löpträningar och liknande som jag blev taggad på att gå med i men tyvärr ligger det inne i Stockholm och till hösten kommer det bli svårt för mig att hinna åka in till stan och tillbaka för att träna. Det är väldigt synd för deras pass verkade otroligt bra och genomtänkta, och jag kan tänka mig att det är roligt och givande att springa med andra som kan peppa en. Jag ska försöka hitta någonting liknande men som ligger lite närmare där jag bor för det tror jag skulle kunna lyfta min träning.

– Freja

Read Full Post »

Hej!

Imorgon ska jag på en löparföreläsning på Alewalds på Kungsgatan i Stockholm som hålls av Susanne Dalsätt och Miranda Kvist.

HÄR kan du läsa mer om föreläsningen och det är även därifrån bilden är tagen.

Jag tror att det är otroligt nyttigt att höra andras historier och då förhoppningsvis få med sig massa bra tips från dem. Det är det jag hoppas på att få ut från morgondagen samt att bli inspirerad och peppad eftersom dessa två tjejer verkar vara fulla av energi och verkligen älska löpning.

Självklart uppdaterar jag mer om föreläsningen imorgon.

– Freja

Read Full Post »